De svenska regenterna – del 1

Historia var aldrig riktigt mitt favorit ämne i skolan, här handlade det alldeles för mycket om våra svenska kungar genom tiderna och vad de åstadkom, ingenting man på den tiden alls tyckte var så speciellt intressant. Nu för tiden förstår man dock att Sveriges historia inte alls går att kika på om man inte tar sig en titt på våra kungliga regenter, det är trots allt tack vare dem som landet är vad det är idag. Dessa människors beslut under historien är vad som har format våra lagar, storleken på landet och påverkan i andra länder. Ingenting har skett utan ett styre och detta är något som är värt att ta sig en titt på.

Två stammar

Frågan vem som egentligen var Sveriges allra första kung är en fråga som är väldigt svår att besvara, detta trots att källorna till landets äldsta tid faktiskt är pålitlig och rik. Däremot så finns det ingen direkt accepterad definition av vad Sverige egentligen är och vilka kriterier som måste uppfyllas för att man ska kunna prata om ett svenskt kungarike. Under äldre tid bestod landet av två stammar, svear och götar, detta enligt den traditionella historieuppfattningen. Dessa stammars förening under en kung är vad man har velat knyta uppkomsten av riket till, när detta skedde är det dock ingen som är helt säker på och nu för tiden är man dessutom inte säker på att det ens existerat någon götisk folkstam.

En odödlig uppfattning

Dagens Sverige har förmodligen istället bestått av en mångfald av olika stammar där svearna var den stam som ledde riket och sedan gav det namnet Svea rike. Även om det Sverige vi har idag en gång kommer från det lilla Svearike som sträcker sig tillbaka långt i tiden, finns fortfarande den gamla uppfattningen om att Götaland och Svealand måste finnas i riket för att vi ska få kunna kalla det Sverige och inte Svearike. Detta är lite lustigt då båda namnen är identiska etymologiskt sett.

Inflytelserik

Götaland är en viktig del av mångas definition av Sverige, och detta beror inte enbart på att så många idag bor i Götaland, den huvudsakliga orsaken till detta är den så kallade göticismen som i slutet av medeltiden var väldigt inflytelserik och behöll ett starkt grepp om den svenska historieskrivningen under stormaktstiden. Denna gick ut på att Sverige skulle få ett ärofyllt förflutet genom sammankopplingen av svenskarna med de goter som härjat i Romarriket på folkvandringstiden, då man skapade de egna rikena Spanien och Italien.

De nordiska goterna

Kopplingen till dessa var götarna, kanske inte så konstigt eftersom deras latinska namn är identiskt med goternas. Svenskarna ansågs vara goter och fick smeknamnet ”regnum Gothorum” av Ericus Olai, den svenske historieskrivningens fader, en man som var verksam under 1400-talet. Han menade på att det inte kan ha funnits något Sverige innan götarna blev en del av det eftersom det bara var ett yngre namn på goternas rike. Men denna bild förändrades när de isländska sagorna blev kända för de svenska historikerna under 1600-talet. Här skildrades Sverige som ett urgammalt rike styrt av svear, götarna var ett folk som mycket senare kom att lyda under sveakungarna.