Svenska vikingar – del 1

Vikingatron i Sverige är något som lever sig kvar än idag, många människor gillar stilen på de smycken som representerar detta. Tors hammare bärs kring halsen av många människor och det finns en hel del tröjor med tryck på loggor som representerar denna tro. Men hur var det egentligen med de vikingar som levde i Sverige under 800 – 1050? Dessa kämpade knappas i strider mot mytiska väsen eller levde i påhittade världar. För att förstå begreppet behöver man först och främst förstå vad en viking faktiskt är. I serien Hem till Midgård med Fredde Granberg och Markoolio målas de upp som sluskiga och smutsiga män som enbart bryr sig om guld och kvinnor. Ja det kanske inte är långt ifrån hur man beskriver en del folkgrupper än idag, men detta stämmer sällan.

Rika historier

Under denna period var det många nordbor som gav sig ut i världen ombord på sina skepp, det var just dessa som fick namnet vikingar. Hur själva namnet vikingar kom till är svårt att veta, kanske hörde det samman med ordet vik och beskrev de som bodde i vikarna och seglade ut från dem. De svenskar som seglade österut fick dock inte namnet vikingar, dessa valde man istället att kalla för varjager eller rus. Redan före det som skulle komma att kallas för vikingatiden hade nordiska köpmän seglat ut längs de västeuropeiska kusterna och här fått se alla de rikedomar som där fanns. När de återvände hem från sina resor kunde de självklart inte låta bli att berätta om detta för de är hemma, man skröt om vad man fått se och eftersom kameror inte fanns på denna tid så fanns det ingenting som kunde motbevisa dem. Resten av besättningarna kunde inte stå emot den popularitet som automatiskt kom med detta, det var erfarna män som sett otroliga saker.

Guld och marker

Dessa historier lockade så klart andra män att skaffa sig samma popularitet, men att bara komma hem och berätta om sakerna de sett. Man fick istället ta till andra metoder så nordborna begav sig ut på plundringståg för att kunna komma hem med dessa föremål och leka i rikedom och popularitet. Vinningslystnaden var dock inte det enda som låg bakom dessa vikingatågen, på hemmafronten kunde det råda hungersnöd eller så var inte den odlingsbara jorden tillräckligt bra. Detta gjorde så man gav sig ut i jakten på ny jord dit man kunde förflytta sig själva och sin familj, dessutom drev förtryck från hövdingar och konung ut andra till sjöss.

Snabbare och lättare

Under 700 talet utvecklade man de nordiska vikingaskeppen, överraskande nog kunde dessa nya skepp smyga sig fram i meterdjupt vatten samtidigt som de var låga nog att ro. På land kunde man dra dessa tack vare den lätta vikten de hade och bredden på skeppen gjorde att seglingen blev mycket lättare än innan. Stora segel gjorda av ylle fick upp dessa skepp i en hastighet av hela 20 knop, förutsatt att vinden var stark nog vill säga. Utan en ordentlig vind kunde det bli svårt för dessa skepp att drivas framåt.