Svenska vikingar – del 3

Längs den svenska kusten från Uppland och längre söder ut fanns det vikingar bosatta, dessa bodde lite illa till för att resa väster ut. Vägen runt Sverige hade blivit för lång för att ta sig vidare i den riktningen så dessa vikingar valde istället att bege sig mot öster. Dessa vikingar blev ofta kallade rus när någon pratade om dem, förmodligen kom detta namn från Roslagen som är det kustområde där vikingarna ska ha bott. En annan tanke om namnet är att det kommer från ordet Ryssland, detta eftersom det var hitåt de åkte.

Mot öst

Man seglade in genom den finska viken och fortsatte sedan över Ladoga, härifrån kunde man så småningom fortsätta fram i Volg ändra till dess att man nådde det Kaspiska havet. En alternativ väg var den som gick uppför Dyna, Nejmen eller Weichsel. Man kunde sedan välja att sätta skeppet på rullar och via land ta sig genom Dnestr, Dnepr eller Don för att tillslut komma fram till det Svarta Havet. Härifrån kunde man sedan ta sig vidare till Bysans eller Miklagård, detta var det namn som nordborna gav huvudstaden i det Östromerska riket. Här var det en hel del vikingar som valde att stanna och man tog tjänst som väringar, alltså livvakter, hos den kejsare som fanns.

Fredliga och busar

De allra flesta vikingarna som fanns i österled var fredliga handelsmän, de lastade ganska så säkert pälsverk från bland annat sobel och ekorre i sina skepp. Men det är så klart att inte alla vikingar var av den fredliga sorten, här fanns också de som rövade slavar medan de seglade på vägen längs dessa floder. När de sedan kom ner till sydöst såg de till att byta bort det de hade med sig mot de varor de kunde få tag på från kalifernas stora välde. Arabiska köpmän fraktade dit varorna medan kalifen satt i Bagdad och styrde över det arabiska riket. Alternativt så tog man hand om sina affärer i de stora ryska städerna Novgorod och Kiev. Handelsplatser som Staraja Ladoga och Gnezdovo blev permanenta boplatser för många av de vikingar som passerade här, detta kan man se om man tar sig en titt på de gravfält och runstenar berättar om. Vikingarnas flottor och härar styrdes tillslut av mäktiga stormän, man såg till att ta makten om det man själv kämpade för.

Självförsörjande jordbruk

Även om en hel del människor omplacerade sig till de ställen man råkade på under sina resor så var det ändå flest som levde i hemtrakten på jordbruket. Här odlade man råg, korv och havre, rotfrukter, ärter och bönor. I skogen såg man till att finna bär och frukter som kunde bli ett gott tilltugg. Man såg till att vara självförsörjande när det kom till mat och man jagade eget kött och fiskade. Kor, hästar och grisar var bra mycket mindre än de är idag och den mängd mjölk kossorna gav på den tiden är inte alls samma som de ger idag. Till maten drack man vatten och var det fest så serverades det öl.