Sveriges gränsförändringar genom historien

Gränser en nymodighet

När blev Sverige riket Sverige? Det vi idag ser som självklarhet, att världen består av ett par hundra självständiga stater med fasta gränser, är i historiskt perspektiv en relativ nymodighet. Nationalstaten som idé – ett etniskt homogent folk, ett starkt centralstyre samt gränser att bevaka – dyker upp i Europa under sena medeltiden.  Svenskarna för tusen år sedan levde i släktsamhällen, löst styrda av en hövding eller kung. Man var lojal mot ättens storman och något Sverige fanns inte. Gränserna för det som blev Sverige har fluktuerat över tid. Ända fram till 1800-talet har olika kungar, krig och unioner flyttat de svenska positionerna. Hela eller delar av Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Ryssland och Baltikum har i perioder ingått i svenskt territorium.

Sverige blir Sverige

Under mitten av 1100-talet enas de centrala delarna i Sverige för första gången under gemensamma rikskungar. Svealand, Västergötland och Östergötland kom nu att officiellt kallas Sverige, eller egentligen Svea rike. De sydliga landskapen tillhör Danmark, de västliga Norge, och de nordliga ingen stat alls. Västliga delen av Finland införlivas också i Sverige. Finland har på denna tid ingen egen statsbildning, utan landet befolkas av olika finska folkgrupper. Under 1200-talet drar svenska korståg österut och fler finska landskap tillfaller svenska staten, samt norrut till och med Västerbotten. Stockholm, mitt i riket, grundas 1252 och blir landets största och viktigaste stad.

Unioner

Under 1300-talet ingår Sveriges kung en union med Norge. Samtidigt köps Skåne, Halland och Blekinge av Danmark. Koloniseringen norrut fortsätter. Sverige-Finlands gränser förenas i ett sammanhängande geografiskt land. Varken Norge eller de södra landskapen blir i svenskt ägo särskilt länge utan tillfaller åter Danmark. År 1397 grundar Sverige-Finland och Danmark-Norge Kalmarunionen. Unionen bildas dels för att begrava gamla konflikter, dels som försvar och förbund mot de tyska Östersjöstädernas handelskonkurrens. Men unionstiden blir konfliktfylld. Både svensk adel, handelsmän och bönder klagar över orättvisa villkor, och över att danska regenter försöker göra sig enväldiga.

Stormakten Sverige

Gustav Vasa mobiliserar ett svenskt uppror mot den danska kungen. År 1523 blir han vald till Sveriges förste arvskung. Kalmarunionen upplöses. Under Vasatidens starka kungamakt utvidgas gränserna åt alla väderstreck. Lappland, Estland, Lettland, delar av norra Polen och Ryssland blir svenskt territorium. I början av 1600-talet rasar ett krig mellan protestanter och katoliker i nuvarande Tyskland. Även Sverige är indraget. Efter trettio års krig sluter parterna fred år 1648. Sveriges står som vinnare och får Härjedalen, Jämtland, Gotland samt vissa landområden i Tyskland, bland andra Pommern. Under 1600-talet fram till 1718 var Sverige en av Europas stormakter, både militärt och geografiskt. Skåne, Blekinge och Bohuslän hamnar åter inom svenska gränser. Hela Finland tillhör nu Sverige, liksom Baltikum, landområden i Ryssland, Polen och Tyskland. Efter Karl XII:s död tvingas Sverige avstå allt land öster om Finland. Därmed är Sveriges stormaktstid över.

De nya gränserna

Nästa stora förändring av Sveriges gränser sker 1809. Ryssland invaderar och kapar åt sig Finland, som varit en del av Sverige i 600 år. Sveriges östliga gräns är därmed fastställd till dagens. Napoleonkrigen pågår samtidigt i Europa. Sverige förlorar 1814 sin sista europeiska bastion, Pommern. Som kompensation får Sverige ingå union med Norge. Länderna är inte särskilt intresserade av unionen utan har egna huvudstäder och flaggor, men gemensam kung. År 1905 upplöses unionen. Sveriges gränser fastställs till de vi har idag.