Tro och religion i Sverige genom tiderna

För många människor är den lutherska kyrkan synonymt med Sverige. Men egentligen har svenskarna haft många olika trosuppfattningar och religioner under de senaste tusen åren. Många tror att religiös mångfald är en modern uppfinning men att den verkligen är gammal. Ända sedan Skandinavien koloniserades i slutet av den senaste istiden har svenskar haft sina olika gudar och andliga trosuppfattningar.

Forntider

Diser var gudinnor eller kvinnliga skyddande andar som kunde vara välvilliga eller elaka mot människor. Disablot hette festivalen där forntida svenskar hedrade och blidkade diserna. Disablot var en offerhögtid till disernas ära som vanligtvis bestod av en stor festmåltid. Man höll blot för att säkerställa en bra skörd för det kommande året. Disablot hölls i slutet av februari eller början av mars. Disablot på Uppsala templet följdes av Alltinget och sedan en stor marknad festival. Det hade en storpolitisk och social betydelse och pågick från förhistoriska tider till cirka 1000 efter Kristus då Sverige hade blivit för kristnad. Bland de mest kända Asagudarna var Oden, allfadern, och Thor, åskguden. Freja, också känd som Vanadis, var gudinna av kärlek och krig. En viktig del av förhistorisk tro var völvan eller sejdkvinnan. De kunde sia och spå framtiden, ofta under påverkan av cannabis. Och de utförde ergi, magiska sedvänjor.

Samer

Samerna har alltid haft sin egna traditionella tro. Traditionellt vördade samerna naturens krafter och sieidi, platser med särskild betydelse. De skilde inte mellan det heliga och det profane eller det här livet och efterlivet. Istället ses de som att vara två halvor av samma helhet.

Kristendom

Kristendom

Till en början spridde kristendomen långsamt i landet. Det fanns en överlappning på cirka 200 år under vilken dyrkan av hedniska gudar fortfarande ägde rum samtidigt som dyrkan av den kristna guden. Den kristen församlingen som bildade av Ansgar på Birka under 800-talet var den första historiskt dokumenterade kristna församlingen i nuvarande Sverige. Men arkeologer har utgrävt kristna gravar i Västergötland som härstammar från 5oo-talet.  Svenskarna var troende katoliker fram till den protestantiska reformationen på 1500-talet. Sverige blev ett protestantiskt land under Gustav Vasas regeringsperioden. Med inrättandet av den lutherska kyrkan blev kyrkan underordnad kungen och staten istället för påven.  Det var då att gudstjänstens liturgi översattes från latin till svenska. Det nya testamentet översattes till svenska 1526 och i 1541 översätt man hela bibeln till svenska.

De lutherska missionärerna uppfattade samiska andliga sedvänjor som en form av avgudadyrkan, något som är förbjudet i den kristna religionen. Under 1600- och 1700-talet kämpade kristna missionärer för att stoppa de samiska traditionella andliga seder. De första som försvann var de stora, gemensamma offren när samer blev tvångs förkristnad. Många samer fortsatte dock att utöva sin tro. Under många år var medlemskap i Svenska kyrkan obligatoriskt. På 1800-talet utvecklades evangeliska frikyrkor. Dissenterlagen från 1860 tillät folk att lämna svenska kyrkan men bara för att byta till ett annat samfund. Det var inte förrän religionsfrihetslagen 1951 att människor kunde lämna kyrkan helt. För många svenskar är idag kyrkan en fråga om tradition snarare än tro. Samtidigt finns det många olika kristna samfund för närvarande. Dessutom finns det judar, buddhister, sikher, muslimer och nypaganer såsom utövare av asatro.