Vikingarnas skrivtecken – runor

Runorna är vikingatidens bokstäver och det finns teorier om att de uppfanns av handelsmän som rester till romarriket. Det som påpekar detta är att de äldsta runorna har likheter med alfabetet som användes runt medelhavsområdet. Allt mer tyder på att runor har mer likheter med det latinska alfabetet, som vi använder idag. Det finns inga siffor hos runorna, utan man fick skriva ut hela numret med runskrift. Runorna är egentligen äldre än vikingatid, forskare tror att det började dyka upp mellan Kristi födelse och 400 e.Kr. Den perioden som kallas för romersk-järnålder. Norden vid den tidpunkten ska ha haft kontakt med romarriket. Äldsta runskriften som är daterad är från ca 100 e.Kr. De äldsta i Skandinavien är från ca 200 e.Kr. Runalfabetet kallas för Futharken och är från de sex först tecknen i runraden. Alla runtecken hade namn istället för ljud eftersom ett tecken kunde ha fler ljud. Exempel runan s heter sol och runa n heter nöd, vilket de runorna också betydde. Idag är runskriften ett viktigt källmaterial för arkeologer.

Runornas utbredning

Runorna har haft en utbredning i hela det germanska området. Det vanligaste området att påträffa runor är i Skandinavien, där det även ska ha använts längst. Runraden delas in i tre olika kategorier: urnordisk, vikingatida och medeltida. Runorna ristades oftast på trä, ben och höggs i sten. Forskare tror att de flesta i Sverige kunde läsa och använda runor. Troligen ristade man själv i trä och ben, exempel märkte personliga ägodelar. Att hugga runor i sten fanns det specialister till, då det kräver en avancerad teknik. Det spår av runor man hittar idag är oftast runstenar. Eftersom arkeologiska föremål som trä och ben har inte lika hög bevaringsgrad som sten. Det finns bevis på att det fanns specialiserade runristare efter som en del hav runstenar är signerade med namn. Den mest kända runristaren var Öpir. Troligtvis var det den vikingatida överklassen som gjorde beställningarna. Runskriften kan även tolkas till dåtidens graffitti då man har påträffat inristningar på statyer runtom i medelhavsområdet.

Runornas utbredning

Det finns flest resta runstenar från 1000-talet, vikingatiden. I Sverige har man påträffat runt 2500st runstenar varav i uppland 1300st. Runstenarna var oftast placerade på synliga platser i vikingatidens landskap. Det budskap som oftast ristade var berättelser eller minnesstenar. Minnesstenar restest oftast till en avliden släkting.

Tre typer av runrad

Den urnordiska runraden använde man 24 tecken. Många av de tidigaste runskrifterna är ofta svåra att tolka. Även det språk man använde sig av skiljer sig från de vikingatida. Den mest omtalade runraden är från vikingatiden. Runt 500-700 e.Kr förändrades språket i Skandinavien och runraden blev endast 16 tecken. Runraden med 16 tecken är den vikingatida runraden och den som det finns flest fynd ifrån. Runorna levde kvar även efter vikingatiden då kyrkan etablerades sig. Under medeltiden användes runor troligen som en folkskrift. Den medeltida runraden påverkades av det latinska alfabetet och runraden blev åter igen 24 tecken. Från medeltiden finns det runor på bland annat på kyrkdörrar, gravhällar och dopfuntar. På Gotland finns det runor som dateras till 1500-talet. I dalarna påträffar man runor daterade till 1800-talet, vilket man kallar för dalrunor. Idag hittar vi spår av vikingatidens runor i det svenska språket, där ordet bokstav betyder runristad på bokträ.