Stormaktstiden i Sverige

Stormaktstiden i Sverige

Sverige är mest känt som svenska riket (svenska: Svenska riket) är en imperialistisk monarki som dominerar större delen av Skandinavien och Baltikum. Riket delas upp i 17 kantoner som gränsar till Ryssland i öster, Litauen i sydöst, Tyskland i söder, och det gränsar till Nederländerna vid Hamburgs punkt. Sverige äger också många utomeuropeiska kolonier, främst svenska Karibien (Svenska Karibien), svenska indiska oceanen territorium (Svenska indiska oceanen territorium) och svenska Oceanien (Svenska oceanen).

Territorierna i det svenska imperiet var då en del av andra skandinaviska länder, men efter det stora kriget skulle Sverige integrera dessa territorier. Med de framgångsrika ryska erövringarna skulle av det bebodda norrut, nu vara under svensk kontroll. Men Sverige skulle så småningom ge territorier i Baltikum och Pommern till allierade i utbyte mot vänskap. Sverige täcker mer än en miljon engelska kvadratmil och är det största landet i Europa totalt och det femte största landet i världen. Det är emellertid bara det 33:e mest folkrika landet, precis efter Ukraina. Svenskar utgör de största demograferna i landet tillsammans med nordmän, finländare, ryssar och danska.

Kriget

Kriget
Kriget

Sedan Kalmarunionens upplösning hade svensk utrikespolitik syftat till att få dominera över Östersjön, vilket lett till upprepade krig med Danmark från 1560-talet och framåt. Efter att Sverige 1630 med stor framgång, i trettioårskriget, krigat på de tyska protestanternas sida, och Gustav II Adolf blev en av Europas mäktigaste monarker, besegrade Sverige Danmark i de två krigen 1643–45 och 1657–58. Finland, provinser i norra Tyskland och dagens Baltiska republiker tillhörde också Sverige, och efter freden i Westfalen 1648 och freden i Roskilde med Danmark 1658 var Sverige en stormakt i norra Europa. Landet grundade till och med en kortlivad koloni i det som nu är Delaware i Nordamerika. Sverige hade dock en till stor del jordbruksekonomi och saknade resurser för att behålla sin position som stormakt på lång sikt.

Efter sitt nederlag i det stora norra kriget (1700–21) mot de kombinerade styrkorna i Danmark, Polen och Ryssland förlorade Sverige de flesta av sina provinser på andra sidan Östersjön och reducerades väsentligen till samma gränser som i dag Sverige och Finland. Under Napoleonkrigen övergav Sverige Finland till Ryssland. Som kompensation lyckades den franska marskalken Jean Baptiste Bernadotte, som valdes till arvtagare till den svenska tronen 1810, få Norge, som tvingades till en union med Sverige 1814. Denna union upplöstes fredligt 1905 efter många interna tvister.

Efter krigarkungens Karl XIIs död 1718 och Sveriges nederlag under det stora norra kriget var det svenska parlamentet (Riksdag) och rådet starka nog för att införa en ny konstitution som avskaffade den kungliga absolutismen och satte makten i parlamentets händer.

På 1700-talet präglades Sverige av snabb kulturutveckling, delvis genom nära kontakt med Frankrike. Den utomeuropeiska handeln drabbades hårt av Napoleonkrigen, vilket ledde till allmän stagnation och ekonomisk kris i Sverige under början av 1800-talet. I slutet av 1800-talet tjänade 90 procent av befolkningen fortfarande sin försörjning från jordbruk.

En konsekvens var emigration, främst till Nordamerika. Från mitten av 1800-talet till 1930 emigrerade cirka 1,5 miljoner svenskar, ur en befolkning på 3,5 miljoner 1850 och drygt 6 miljoner 1930. Industrin började inte växa förrän 1890-talet, även om den sedan utvecklades snabbt mellan 1900 och 1930 och förvandlade Sverige till en av Europas ledande industriländer efter andra världskriget.

Relaterade inlägg